Softer hand, softer toutch. Ruffle wounds that burn too much.
Den här dagen har varit jobbig men ändå skön. Skön för att jag har fått massa jobbiga saker ur vägen som jag kan släppa. Till exempel så skulle jag hålla mitt tal idag, ett tal om något som betytt mycket för mig och som har format mig. Jag valde att prata om min storasyster Malin och det gick ganska bra. Jag var jättenervös innan men när jag väl stod där framme så var det inte så farligt. På det sättet är min klass bra, det är inte pinsamt att göra sådana saker inför dem.
Mitt tal var inte särskilt rörande jämnfört med andras. Vissas var verkligen hur fina som helst, dom som verkligen berättade något jobbigt. Det var några som berättade om hur jobbigt dem hade haft det i högstadiet, hur de hade blivit placerade i ett fack eller blivit mobbade. Det var verkligen fint att lyssna på, okej "fint" kanske är fel ord men något var det iallafall. Kanske fint på ett sorgligt sätt.
Hur som helst så började jag tänka på hur jag aldrig kände så på högstadiet. Inte vad jag minns iallafall, och då kan det inte ha varit så hemskt. Jag kände nog aldrig att jag inte passade in och jag tror att det beror på två peroner. Det var för att jag hade Macki och Majan under nästan hela tiden. Jag kan inte ens föreställa mig hur annorlunda jag säkert hade känt det om jag inte hade varit tillsammans med Marcus då. Det spelade nog in ganska mycket. Till stor del var det nog han som gjorde att det kändes som att jag passade in. Det kanske också är sorgligt på ett fint sätt. Att man behöver någon annan för att känna att man passar in. Och Majan ska vi inte ens tala om, vi var nog en och samma person på den tiden. Jaja, jag började iallafall tänka på vilket tur jag haft.
Jag har precis läst klart alla snäll-lappar man fick från alla i klassen. I början tyckte jag att det var jättetöntigt att man skulle skriva något posetivt om den som hållt tal och sen ge lappen. Men man blir faktiskt förvånadsvärt glad av dem och det känns mycket bättre. Jag älskar att Berran började sin med "idiot" och Ullis sparade jag till sist, för att den såg så himla fin ut.
jag är ledsen attv jag missade :(
Du är så himla gullig Rebecka! Och ditt tal var så fint och hela det här inlägget på din blogg var också så fint.